BILDNINGSSTRÄVANDEN
I FINLAND KRING ÅR 1838
Om Societetens bakgrund och halvofficiella stflllning

av
MATTI KLINGE
Nyvald hedersledamot

Gustaf Mauritz Armfelt intog fr6n och med h6sten 1811, de han blev flnsk-rysk unders6te, en alldeles central stiillning ndr det giillde att bestdmma riktlinjerna f6r det nya storfurstendomets stiillning och identitet inom det Ryskq imperiet, utgAende frfln det positiva intresse kejsaren Alexander I hyste for Finland.

Kejsaren var inne i en av sina viktiga reformperioder, vilka, alla tre, han tvingades reducera till nAgot mera anspr6ksl6st pA grund av det europeiska storkriget under Napoleons tid. Finland kunde gzilla som experiment fdr hela imperiet och dven som skyltfonster i europeiska 6gon f6r Rysslands avsikter med tanke pi den kommande stora fredskongressen och dess riktlinjer f6r framtiden. Forutsdttningen f6r att Finland internt skulle kunna utvecklas gynnsamt och relativt sjiilvstiindigt i forhAllande till det ovriga imperiet var, dA och senare, att det var och framstod som fullstiindigt lojalt mot keisaren och insAg att det inforlivats med Ryssland med tanke pA dennes och dess huvudstads S:t Petersburgs forsvar.

Armfelt blev for en tid Alexanders viktigaste ridgivare sdvdl i finska som 6ven allmdneuropeiska fr6gor, han upphojdes till greve och general av infanteriet. Avundsjuka ryssar b6rjade snart baktala honom och anse, att han styrde Finland som sitt eget furstendome, le ducht dArm.f’elt. Aven om Armfelt snart insjuknade, och dven med tanke pA att kejsaren sedan vAren 1812 var ute i krig,lyckades Armfelt fore sin bortgflng sommaren 1814 staka upp de grundvalar pA vilka Finlands framtid skulle resas och verkligen uppstod.

Armfelt insAg det nodviindiga att en sdrskild flnsk identitet skapades f6r att for landets inv6nare och utldnningar, bAde ryssar och svenskar, framhilla den alldeles nya situationen, att landet inte mera var en del av Sverige, att Iinnarna inte mera var svenskar, men inte heller var eller skulle bli ryssar eller landet ryskt i annat an i militlirt avseende. Detta tog sig uttryck i att man beslot forse landet med en egen huvudstad och bygga en dylik sA pass storartat att det gav landet iogonenfallande viirdighet och prestige. Om Helsingfors sAledes skulle 1’6rkroppsliga Finlands administrativa autonoma sdrstAllning, skulle diiremot Abo och dess universitet, till vars kansler Armfelt ocksA utsetts, skapa ett nytt finskt nationalmedvetande, uppfostra en moraliskt h6gtstAende tjdnstemannakAr och allmiint hdja Finlands intellektuella nivfl nu ndr id6erna och innovationerna inte mera skulle komma fr6n Stockholm utan ndrmast fr6n Tyskland. Universitetet forflyttades ju sedan som bekant 61 1828 till den nya huvudstaden, och hiir grundades sedan under 1830-talet tvA intellektuellt och nationellt centrala institutioner, forst Finska Litteratursiillskapet (1831) och sedan Finska Vetenskaps-Societeten (i838).

I dessa tecken gav Armfelt ”sitt” universitet i uppdrag att b6ria utgiva tve tidskrifter: den ena skulle for utlandet redogdra fdr professorernas ldrda framsteg, den andra, med namnet Liisning.fbr Finnar, ge material och id6er f6r den inhemska bildade klassen om vad Finland i litteriirt, historiskt och geograflskt hdnseende kunde vara.

Ingendera av dessa tidskrifter kom dock till stAnd, dven om ett nytt fors6k giillande det senare uppdraget gjordes Ar 1818 under professor A. J. Lagus rektorat (om detta fdrsok se Klinge, Den politiske Runeberg,2004). Det dr uppenbart, att Armfelts eftertriidare ministerstatssekreteraren greve R. H. Rehbinder kdnde till dessa planer och att han omfattade helt Armfelts ideologi om ett szirskilt, intellektuellt sjiilvst;indigt Finland.

Tidskriftsplanerna kom dock att f6rverkligas, sedan universitetet forflyttats till den nya huvudstaden och ett nytt intellektuellt liv uppst6tt. Aren 1840 och 1844 utkom siledes de forsta volymerna (inte tidskrifterna) av Finska Vetenskaps-Societetens Acta och Finska Litteratursdllskapets Suomi. Tidskri.fi i .fosterltindska iimnen. Samtidigt borjade ocksA den intellektuella universitetsungdomen sin sedan sA omfattande publikationsverksamhet med osterbottningarnas album Joukkahainen.

Universitetets nya statuter 1828 inf6rde ett nytt ledarskapssystem for den ldrda institutionen. I stiillet f6r det Ar f6r 6r vdxlande rektoratet infordes en for tre Ar utndmnd rektor. Den forste innehavaren av detta nya rektorsdmbete var professor G. G. Hzillstr6m. Under hans rektorat och ledning skedde flyttningsprojektet till Helsingfors med hela bosdttningen pA orten med det nya oerhdrt stetiiga universitetsbygget som forsta stora uppdrag, samt de moderniserade statuterna. Kontakterna mellan rektorn, tf kansler Rehbinder och vicekanslern, general A. A. Thesleff mAste ha varit tdta under dessa avgorande Ar, dven om skriftliga vittnesmSl om dessa saknas. Alla tre strdvade medvetet till att h6ja universitetets nivA och anseende – samtidigt som studenternas beteende och eventuella politiska Asikter kriivde vaksamhet.

Professor Hiillstr6m var en framstAende fysiker, en av landets allra frdmsta vetenskapsmdn genom tiderna. F6r sina meriter hade han redan 1808 blivit invald i Kungl. Vetenskapsakademien i Stockholm, sedan tiIl hedersledamot av Farmaceutiska siillskapet i S:t Petersburg 1819 och till korresponderande ledamot av Kejserliga Vetenskapsakademien ddrstddes. Han belonades med ordnar, (heders) teologiedoktorsgrad – i samband med kroningen av det nya kejsarparet – samt adelskap f6r sina barn och efterkommande. Sjiilv tillh6rde han prdstest6ndet; han var fr5n 1804 till sin dod prebendekyrkoherde i S:t Marie socken invid Abo. Genom att Hiillstr6m hade varit ordinarie ledamot (sedan utliindsk) av Vetenskapsakademien i Stockholm och var ledamot av Vetenskapsakademien i S:t Petersburg svarade han f6r en principiellt viktig ”succession” och var sjalvskriven som grundare och fOrste ordf6rande f6r Finska Vetenskaps-Societeten. DA Societeten omfattade frin bdrjan 6ven de humanistiska vetenskaperna kom den att fortsdtta traditionerna fr6n Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien i Stockholm, vars sista flnska ledamot iirkebiskop Tengstrom redan avlidit. Vetenskapsakademien i S:t Petersburg stod for alla vetenskaper sAsom sedan v6r Societet. (Begreppet akademi anvdndes i Finland och Sverige dnnu mestadels i betydelsen universitet, en dndring skedde egentligen f6rst pA 1830-talet).

En av de storre luckorna i vAr kAnnedom om Finlands 1800-tals historia best6r i avsaknaden av en biografi 6ver Rehbinder. Aven hiir mAste man beskriva hans betydelse utifrAn de mycket betydande resultaten av hans verksamhet. Rehbinder var alltsfl monarkens rAdgivare och foredragande giillande alla finska drenden. Finland styrdes enligt de gustavianska regeringsformerna frLn1772 och 1789 (2iven om de aldrig stadfiistes som formellt giillande), enligt vilka monarken innehade en central, ndstan absolutistisk makt Atminstone sA liinge lantdagen inte sammankallades (alltsA till 1863). Detta betyder att hela den politiska makten koncentrerades pA tvA personer i kejsarens omedelbara ndrhet, ministerstatssekreteraren och generalguvernoren. fJnder den nu aktuella perioden var furst Menschikoff generalguvernor vid sidan om sin befattning som marinminister och mycket annat. Ministerstatssekreterare var greve Rehbinder til1 sin d}d 1842, sedan greve Alexander Armfelt. Dessa senare var dven universitetskanslerer under kanslern-storfurstens minderArighet och sedan rAdgivare.

Rehbinders besok i Helsingfors under polska upprorets politiskt spiinda tider ledde till att det av yngre akademiska ldrare nygrundade Finska Litteratursiillskapet stiilldes under den fdr sin lojalitet kiinde professorn och snart nog iirkebiskopen E. G. Melartins ordforandeskap. De nationella intressena tenderade i m6nga liinder forenas med revolutiondra tendenser. N6gon s6dan fara f6re16g inte i Finland, men Litteratursdllskapet f,ck i alla fall en halvofficiell stiillning. Detta innebar att regeringen stZillde sig positiv till dess strdvanden men overvakade den politiskt, vilket alltsA inte ledde till nflgra Atgiirder.

Greve Rehbinders stora insats f6r universitetet bestod i, forenklat sagt, att han lyckades forhindra generalguvern6r Zakrewskys strdvan att spjtilka upp universitet till specialhogskolor p5 olika orter och mota regeringens misstro genom att fdrflytta universitet till Helsingfors med bevarande och utvecklande av dess akademiska frihet och gynnade stiillning. Inte nog med det: de dven internationellt sett utomordentligt st6tliga och dyra akademiska byggnaderna kom till st6nd genom Rehbinders forsorg. Efter huvudbyggnaden, observatoriet och annat kom de mycket stAtliga och dyra prestigebyggnaderna Nikolaikyrkan och Universitetsbiblioteket i turen. Helsingfors hade just f6tt en ny kyrka ”Gamla kyrkan’ioch biblioteket kunde ha inrymts i avsevtirt anspr6ksldsare utrymmen, men nu behdvdes det prestige i den se att saga Armfelt-Ehrenstrdmska andan: att for alla visa Finlands statlighet och nationalitet.

Rehbinder hade en avgorande betydelse ndr det grillde att flnansiera alla byggnadsprojekt och andra manifestationer under kejsar Nikolai I:s tid.

Det 6r uppenbart att kansler Rehbinder ganska tidigt borjade planera Universitetets 200-6rsjubileum 1840 som en alldeles central prestigemanifestation. Nikolajkyrkan och biblioteket skulle st6 Atminstone ndstan fiirdiga, bemdrkta utldnningar inbjudas, och festligheternas vetenskapliga och litterAra budskap lyftas fram mycket synligt.

Och sA skedde ocksA: Finska Vetenskaps-Societetens fdrska, stiligt tryckta forsta del av Acta Societatis Scientiarum Fennicae kom ur trycket. For att f5 den till stAnd hade en vetenskapssocietet behovts. Universitetet skulle bevisa att det nAtt den nivfl som efterstrdvats frAn b6rjan av 1810-talet.

Den litterdra sidan av 20O-festligheterna bestod i att det till Helsingfors hade inbjudits en remarkabel grupp av mest yngre ryska fdrfattare. Hur dessa utsigs och hur deras ”expedition” anordnades, dr tills vidare obekant, men alldeles uppenbart dr att det skedde med Rehbinders kontakter och auktoritet. Resultatet av den litterdra forbr6dring som upplevdes i Helsingfors sommaren 1840 fick sitt uttryck i den digra antologi med bidrag av ryska och flnska (Runeberg, Cygnreus, Ldnnrot och andra) forfattare som utkom pA svenska och ryska TB42,redigerad av professor J. Grot.

Till universitetsfesten hade ocksA inbjudits flera namnkunniga frdmst naturvetenskapliga ryska akademiker, vilka kreerades till hedersdoktorer. Aven hdr var det frAga om att knyta viktiga kulturkontakter men utg6ende fr6n Finlands sA att siiga likviirdiga stZillning, nu framhdvd genom dess universitets 6lder och dess statliga nya byggnader i den nyss ”fzirdiga” finska huvudstaden.

Denna skara av ryska hedersdoktorer fick sin motsvarighet i och med att Finska Vetenskaps-Societeten tre 6r senare uts6g sina forsta hedersledamdter. DA dessa alla m6ste ha i forvzig tackat ja till hedersbetygelsen, kan man dven hdr tilnka sig att processen varit under fdrberedning en liingre tid, kanske redan under greve Rehbinder. Rehbinder, som var en av den bara handfulla gruppen av flnnar som utnamnts till ledam6ter av Ryska Rikskonseljen, avled i mars 1842.

Bland hedersledamoterna 1843 intog den ber6mde kemisten Johan Gadolin en siirstiillning som beromd forskare. Fyra svenskar utsAgs, den berdmde kemisten J. J. Berzelius, professor Jdns Svanberg, kemist dven han, professor G. Wahlenberg, botaniker, de tvA sistndmnda frAn lJpsala, Berzelius som sekreterare i Vetenskapsakademien i Stockholm. Fore detta landshovdingen Hans .I5rta, d11 riksarkivarie, politisk (numera konservativ) forfattare och journalist var av en annan typ, kanske f6reslagen av sin senare eftertriidare professor .L J. Nordstr6m.

TvA beromda ryska vetenskapsmiin var F, W. Struwe fr6n centralobservatoriet i Pulkovo, och P. H. Fuss, sekreterare i Kejs. Vetenskapsakadmien i S:t Petersburg och flnsk hedersdoktor frfln Ar 1840.

Av srirskild betydelse var, att Societeten nu kallade till sina hedersledamoter generalguvernoren furst Menschikoff, generalguverndrsadjointen general A. A. Thesleff, ministerstatssekreteraren greve A. Armfelt, de tv6 ledande miinnen i Kejs. Senaten for Finland, prokuratorn sedermera friherre C. J. Walleen, och viceord-f6randen geheimer6det L. G. von Haartman, samt tvenne sarskilt betydande ryska ministrar, flnansministern greve G. Kankrin och f.d. undervisningsministern S. Uvaroff, vilken nu var ordforande for Vetenskapsakademien.

Societeten, sA ung och dnnu ganska ansprfiklos och med si fA medlemmar, lyckades genom att kalla dessa uppsatta personer till hedersledam6ter stiilla sig likviirdig med gamla och h6gt ansedda vetenskapliga institutioner. Det dr att jiimfora med den sjalvkansla och ambition som Nikolajkyrkan och l-Iniversitetsbyggnaden med biblioteket stod fdr, och samtidigt som uttryck f6r hoga m61 och hog vetenskaplig kultur i Finland.

Genom sina hedersledamoter fick Societeten en halvofflciell priigel, som ju fr6n f6rsta b6rjan hade accentuerats av valet av Arsfestdagen. DA man knappast kunde gfl sA l6ngt som att 6nska fi tronfdljaren-kanslern till hedersledamot var denna skara dock av mycket hog bade statlig och vetenskaplig synlighet och prestige.

Senare utsAgs till hedersledamdter generalguvernOrerna generalerna friherre P’Rokassowsky (18-54) och greve F. W. R. Berg (1856) samt vicekanslererna generalen sedermera friherre J. M. Nordenstam (1848) och som den sista av denna kategori generalen friherre J. R. Munck Ar 1851.

Greve Rehbinder skulle givetvis h6rt till gruppen om han iinnu levat 1843.

Kejsarcns beslut om grundandet av
Finska Vetenskaps-Socictcten.